Varför kan vi inte bara förlåta våra medmänniskor och gå vidare? Du blir älskad för att du förlät din medmänniska, det är trots allt inte du som bestämmer hans straff för hans gärningar. Vad är så viktigt på denna jord som skapar bråk mellan människor? kan det vara rikedom, pengar, otrohet, stöld, lögner, ja det finns många anledningar.. Men tänk på att när livet börjar närma sig sitt slut, vad ska vi ta med oss? Våran villa? Guld som vi sparat? Dyra bilar? Pengar? Nej Nej Nej, inget av det här följer med dig!

Jag älskar dig, åååh jag älskar dig såå himla mycket baby, du betyder allt för mig, ditt leende, dina ögon, dina söta kinder, ditt underbara hjärta...älskling hela du är underbar och skapad så perfekt! Kan inte hitta ett enda fel i dig, du är underbar...  jag vill vara hos dig, i dina armar för evigt..

Ikväll har jag gråtit, tårar av sorg, tårar av ensamhet, tårar av längtan, tårar av kärlek men mest, tårar för DIG. Hur många fler tårar ska jag fälla tills du ska förstå? Du säger att skriver till de andra tjejerna för att du inte har någon att skriva till...varför är det så? varför skriver du inte till mig och delar med dig av din glädje, sorg, tankar, funderingar så att jag kan vara där för dig och dela ditt skratt, dela din sorg, och tillsammans med dig tänka ut någon lösning på dina problem. Jag finns alltid där för dig, det vet du redan.. men innerst inne är jag rädd för att jag inte betyder lika mycket för dig som du betyder för mig.

Dags att säga godnatt då, ny dag , nya tag imorgon...

Ja, hur vill du ha det egentligen? jag vågar inte ställa denna fråga till dig. Innerst inne vet jag inte riktigt varför. Är jag rädd för svaret jag kommer få? Är svaret inte det jag tänkt mig, eller vill höra? Eller helt enkelt för att jag har frågat det så många gånger och tröttnat? Jag vet inte riktigt vad jag ska tro...överdriver jag eller gillar jag dig lite för mycket? Jag trodde att det du sa till mig var speciellt till mig, men hur tror du det känns när du säger samma saker till andra samtidigt? De orden som jag trodde var menade till mig. Förstår du att jag blir sårad. Mest av allt vill jag bara höra sanningen. Inga lögner, inga tomma ord och speciellt inga falska förhoppningar.. Säg mig bara hur du vill ha det? Det kan väll inte vara så svårt? Vad är det som du är rädd för egentligen? Att såra mig? Tyvärr gubben det gör ju du redan varje dag..Jag önskar mig en dag, endast en dag där du talar sanningen och svarar helt ärligt på min enda fråga....hur vill du ha det?

Jag är beredd att offra mig för dig, om du svarar det som jag har väntat på att få höra. Ett enkelt svar är det enda jag kräver från dig. Jag har varit ärlig enda från början, alla känslor och ord som jag har sagt till dig, jag menade varenda en av de. Och de orden har endast dina öron fått höra. Jag har helt enkelt varit ärlig och sagt som det är, Jag har känslor för dig och jag gillar dig. Är det inte din tur snart att berätta för mig? Visst du har också sagt saker som får mig att tro att du vill ha mig. Men vågar jag tro på dina ord när du håller på som du gör?